Svamp för skräckslagna

Nu är ju frosten på gång här i Stockholmsområdet, men det kan ännu finnas hopp om lite svampskörd. Dagens datum är 29 oktober och häromdagen tog jag en kort sväng upp i skogen på lunchrasten. Där, vid stigen hittade jag några praktfulla exemplar av blek taggsvamp. 

Om du aldrig vågat dig på att plocka svamp eller möjligen annat än kantareller, så är blek taggsvamp svampen för dig. Det är en sort som inte har giftiga förväxlingsarter, som är väldigt lätt att identifiera och den är en av de bästa och delikataste matsvampar som finns. Den brukar också förekomma rätt rikligt där den dyker upp, så det blir  mycket mat om man hittar några exemplar. Så länge köttet är fast och inte angripet av insekter, vilket den sällan är, så är allting på svampen ätbart.

Såhär känner du igen blek taggsvamp:

  • Hatten  är  matt, den har en ljust gulvit, ibland ljust orangeskiftande yta på ovansidan. Se bilden nedan.
  • På undersidan av hatten har den vita taggar, som lossnar lätt om man petar på dem. Se bild nedan.
  • Taggarna växer ner en bit på foten
  • Formen på svampen kan variera, foten kan exempelvis vara sned
  • Doften är behaglig
  • Blek taggsvamp växer i mossa, i bland- eller barrskog.
Ovansida av hatten
blekgul_1jpg

Undersida av hatten

blekguljpg

Enligt svampguiden.com, en alldeles utmärkt sida jag ofta är inne på,  har vi dessa förväxlingssvampar men ingen av dessa är alltså giftig:

1: Rödgul taggsvamp, som inte är lika robust som blekgul taggsvamp och hatten är mera åt orangehållet. Rödgul taggsvamp är ätlig.

2: Vit taggsvamp påminner om blek taggsvamp, men är som sagt vit. Den är sällsynt, har bara påträffats på Gotland. Den räknas inte som matsvamp men är inte giftig.

3: Brödticka påminner från ovanifrån om blek taggsvamp, men den har inga taggar, utan undersidan är slät. Som ung är svampen ätlig.