Plantera om tomater
I egen min odlariver har jag sått tomater en aning tidigt, vilket resulterat i att de, trots extraljus, blivit både taniga, långa och rangliga. Dessutom är det väldigt trångt i mitt pluggbrätte, så det är antagligen ytterligare ett skäl till att plantorna sträckt sig desperat efter ljus.
Men, när det gäller tomater, så är detta väldigt lätt att avhjälpa. Om man sätter plantorna djupare ner i jorden när de får en ny kruka, så bildas nya rötter från stammen, vilket resulterar i robustare plantor.
På bilden nedan ser du tre ynkliga plantor av sorten Brandywine som har vuxit ihop i samma cell i ett pluggbrätte. Dessa skall lirkas isär och ska få bo i en varsin egen kruka. De långa stammarna kan man försiktigt rulla samman så mycket av det rangliga kommer ner under jord.
När du hanterar plantorna, så tänk på att stjälkarna är känsliga och lätt går av. Men, om du tar tag i bladen som på bilden, så skadas de inte så lätt.
Nu är varje planta satt i en egen kruka och det är bara bladen och en liten bit av stammen som är ovan jord.
Placera slutligen de omplanterade små tomaterna i ett ljust fönster, ge dem näring och gärna extraljus. När rötterna börjar titta ut från hålen i krukbotten, då är det dags att omplantera igen i lite större krukor. Jag räknar med att göra denna procedur minst två gånger till innan det är dags att sätta ut dem i växthuset.
Ibland händer det att tomatplantor går av och då brukar jag sätta både delen med rötterna och den lösa delen i egna krukor. Tomater får som sagt väldigt lätt nya rötter och många gånger skapar jag nya plantor genom att bryta av en kvist och stoppa ner i en kruka.
Slutligen, jag orkar aldrig plantera om alla plantor på en gång, utan jag pysslar med några i taget. Överflödet ger jag till vänner och bekanta, som då även får äran att plantera om själva.
Slutligen, jag ska försöka klämma in fyra olika sorter i min lilla trädgård. Det blir en bifftomat som heter Brandywine, med stora, delikata orangeröda frukter som kan väga flera hundra gram per styck. Sedan blir det två körsbärstomater, en som heter Black Cherry och en som heter Wilma. Black Cherry har jag odlat i flera år och den ger stor skörd med väldigt goda lite brunröda frukter. Den andra körsbärstomaten, Wilma och är en minivariant, som bara blir 50-60 cm hög. Tänkte prova att låta den växa inomhus, så man får bada i tomatdoft. Slutligen blir det plommontomaten Black Plum som jag inte provat tidigare, men som jag blev nyfiken på.