Passion för pumpor

Jag är helt tokig i pumpor! Min passion  är också så pass allvarlig att jag ofta får vänskapliga, men menande pikar. Vännerna verkar tycka att jag lider nog av någon sorts pumpafixering och nu hoppas jag på att den skall börja sprida sig.

Utan ett uns av vetenskapligt stöd så påstår  jag nämligen att en dylik epidemi vore bra för folkhälsan. För det första, eftersom det är kul att odla och för att oddsen för att lyckas är höga. Det ska alltså mycket till om det inte växer. För det andra, du kan fort få någonting att lägga på tallriken, för inte bara frukten, utan även bladen, fröna och blommorna är ätliga. Du kan alltså få delikata, egenodlade grönsaker på bara några få veckor. För det tredje skall man älska pumpa eftersom den är väldigt mångsidig i matlagning. Den lämpar sig till en rad olika rätter och som grädde på moset så är det här en väldigt nyttig grönsak.

Hälsofördelarna i pumpa är stora och här kommer några exempel på vad en artikel i Huffington post tog upp. Pumpa innehåller karotin, vilket kroppen omvandlar till A-vitamin, som sägs stärka mörkerseendet. Pumpa innehåller också antioxidanten betakaroten, som sägs både kunna motverka cancer men också göra så huden bibehåller sin elasticitet. Om du tränat hårt återställer pumpa balansen i kroppen, så någon kopp pumpasoppa efter träningen är ingen dålig idé. 

Den sort jag fastnat för och odlat i några år heter Vif d’ Etampes. Fruktköttet är gott och nötaktigt och får en  djupt orange färg när frukten mognar, men det jag gillar speciellt med den här sorten är att den går fint  att äta från det att frukterna uppenbarar sig. Jag börjar skörda när frukterna  är stora som tennisbollar, men oftast tar jag dem när de är runt ett till två kilo och skalet ännu är ljusgult och inte har blivit hårt. Då slipper man nämligen omaket med att skala och gröpa ur dem och det enda man  behöver göra är att dela dem i lagom stora bitar för tillagning.