Yacon- en spännande rotsak
Yacon är en rotfrukt från Sydamerika, som vi odlar nu för tredje säsongen. Dess vetenskapliga namn är Smallanthus sonchifolius och den är bland annat besläktad med solrosor. Precis som solrosor, så är den utrymmeskrävande, så det här är kanske inte den idealiska grödan för balkongen eller den lilla trädgården.
På bilden ser du en bit skalad yaconrot till vänster. Kombinationen nedan med rödbetor, morötter, ingefära och rättika är en av våra absoluta favoriter.
I stort sett allt på plantan är ätbart: de lite ludna bladen kan tillagas och man kan även brygga te av dem. Sedan går det även att framställa ett sötningsmedel, en slags sirap, av yacon. Sirapen skall påverka blodsockret i mindre grad än socker och har även ett betydligt lägre glykemiskt index, enligt artikeln alternative to sugars på den brittiska sidan nature.com. Personligen har jag inte testat allt än, men planerar att experimentera en hel del. Hursomhelst, en mångsidig planta är det, men den odlas främst för rötterna.
Till utseendet påminner rötterna om sötpotatis, men smaken är annorlunda. Den är söt och fruktig och kan kanske beskrivas som en blandning av päron och selleri. Men det är inte bara smaken som är speciell, utan även konsistensen, som är saftig och krispig på en och samma gång.
Yacon är inte speciellt svår att lyckas med, men utvecklingstiden är lång, så det innebär en del pyssel. Räkna med fem-sex månader för att få fullstora rötter. Plantorna behöver förodlas inomhus och kan planteras ut först när frostrisken är över. Rötterna utvecklas sedan under hösten och hos oss i zon 2 har de hittills varit skördeklara i början av oktober, så de kanske inte fungerar så bra att odla yacon alltför långt norrut.
Det finns småplantor att köpa exempelvis från wexthuset, därifrån köpte jag mina när jag började. När pluggplantorna kommer skall de sättas i krukor med en gång. Ge dem generöst med utrymme, bra jord och se till att de står ljust. När all frostrisk är över, härda gradvis ut dem på slutgiltig växtplats. Vi odlar yacon på friland i skyddat soligt läge, i dubbla pallkragar. Förra säsongen, 2022, fick vi ungefär 5 kg rötter gav 4 plantor
Höjd
Yaconplantor blir både höga och stora, (höjden är runt 1, 5 )så ungefär en meters plantavstånd är lagom och det kan vara klokt att stötta dem, eftersom plantorna kan blåsa omkull.
Skördetid:
Skörda rötterna någon gång i oktober och gör det försiktigt så de inte skadas. Efter skörd skall rötterna lagras i rumsvärme några veckor för att utveckla sin sötma. Se bara till att exempelvis ha dem i en hink med fuktig torv så de inte skrumpnar eller torkar. Efter 3-4 veckor går de sedan att lagra på frostfri plats.
Att spara utsäde:
Efter skörd går det även att spara utsäde. Lagra rotkronorna frostfritt över vintern och de kan se rätt rufsiga ut när man tar in dem igen på vårvintern. På ovansidan av kronan, som de långa rötterna växer ut ifrån, växer det ut små knölar eller rhizomer, se bilden. Är de fasta och fina med ögon, bryt eller skär försiktigt loss dem.
På bilden nedan ser du närbild på rhizomer som jag plockat loss. Tändsticksasken ger dig en uppfattning på storleken. Rhizomerna planteras i individuella krukor och snart skjuter de skott.
Hur äter man yacon? Vi skalar och river den och har än så länge mest njutit av den rå.
Vi har till exempel bytt ut den mot äpple i Waldorfsallad
och i denna rödbets- och morotssallad.
Vilka nackdelar finns det? Det enda minus med yacon skulle väl vara att den mörknar snabbt efter snitt, men det gör äpplen också. Mörknandet är dock ingenting som påverkar smaken och kan dessutom motverkas genom att man låter de skalade rötterna ligga i citronvatten tills de anrättas.
Slutligen, yacon är en ståtlig planta som pryder sin plats, så inte nog med att den är god och nyttig, snygg är den också.
Till sist till dig som vill veta mera, här är länkar till mera information:
På bilden ser du en bit skalad yaconrot till vänster. Kombinationen nedan med rödbetor, morötter, ingefära och rättika är en av våra absoluta favoriter.
I stort sett allt på plantan är ätbart: de lite ludna bladen kan tillagas och man kan även brygga te av dem. Sedan går det även att framställa ett sötningsmedel, en slags sirap, av yacon. Sirapen skall påverka blodsockret i mindre grad än socker och har även ett betydligt lägre glykemiskt index, enligt artikeln alternative to sugars på den brittiska sidan nature.com. Personligen har jag inte testat allt än, men planerar att experimentera en hel del. Hursomhelst, en mångsidig planta är det, men den odlas främst för rötterna.
Till utseendet påminner rötterna om sötpotatis, men smaken är annorlunda. Den är söt och fruktig och kan kanske beskrivas som en blandning av päron och selleri. Men det är inte bara smaken som är speciell, utan även konsistensen, som är saftig och krispig på en och samma gång.
Yacon är inte speciellt svår att lyckas med, men utvecklingstiden är lång, så det innebär en del pyssel. Räkna med fem-sex månader för att få fullstora rötter. Plantorna behöver förodlas inomhus och kan planteras ut först när frostrisken är över. Rötterna utvecklas sedan under hösten och hos oss i zon 2 har de hittills varit skördeklara i början av oktober, så de kanske inte fungerar så bra att odla yacon alltför långt norrut.
Det finns småplantor att köpa exempelvis från wexthuset, därifrån köpte jag mina när jag började. När pluggplantorna kommer skall de sättas i krukor med en gång. Ge dem generöst med utrymme, bra jord och se till att de står ljust. När all frostrisk är över, härda gradvis ut dem på slutgiltig växtplats. Vi odlar yacon på friland i skyddat soligt läge, i dubbla pallkragar. Förra säsongen, 2022, fick vi ungefär 5 kg rötter gav 4 plantor
Höjd
Yaconplantor blir både höga och stora, (höjden är runt 1, 5 )så ungefär en meters plantavstånd är lagom och det kan vara klokt att stötta dem, eftersom plantorna kan blåsa omkull.
Skördetid:
Skörda rötterna någon gång i oktober och gör det försiktigt så de inte skadas. Efter skörd skall rötterna lagras i rumsvärme några veckor för att utveckla sin sötma. Se bara till att exempelvis ha dem i en hink med fuktig torv så de inte skrumpnar eller torkar. Efter 3-4 veckor går de sedan att lagra på frostfri plats.
Att spara utsäde:
Efter skörd går det även att spara utsäde. Lagra rotkronorna frostfritt över vintern och de kan se rätt rufsiga ut när man tar in dem igen på vårvintern. På ovansidan av kronan, som de långa rötterna växer ut ifrån, växer det ut små knölar eller rhizomer, se bilden. Är de fasta och fina med ögon, bryt eller skär försiktigt loss dem.
På bilden nedan ser du närbild på rhizomer som jag plockat loss. Tändsticksasken ger dig en uppfattning på storleken. Rhizomerna planteras i individuella krukor och snart skjuter de skott.
Hur äter man yacon? Vi skalar och river den och har än så länge mest njutit av den rå.
Vi har till exempel bytt ut den mot äpple i Waldorfsallad
och i denna rödbets- och morotssallad.
Vilka nackdelar finns det? Det enda minus med yacon skulle väl vara att den mörknar snabbt efter snitt, men det gör äpplen också. Mörknandet är dock ingenting som påverkar smaken och kan dessutom motverkas genom att man låter de skalade rötterna ligga i citronvatten tills de anrättas.
Slutligen, yacon är en ståtlig planta som pryder sin plats, så inte nog med att den är god och nyttig, snygg är den också.
Till sist till dig som vill veta mera, här är länkar till mera information:
- Maddy Harland i Permaculture Magazine om yacon
- Morag Gamble, australiensisk permakulturpersonlighet om yacon på sin youtubekanal.