Rätt med rättikor

Idag, den 31 juli,  har jag sått en omgång kinesiska jätterädisor och än så ser det inte så märkvärdigt ut. För några veckor sådde jag också en omgång daikonrättikor. Orientaliska jätterädisor blir  stora som pingis- eller tennisbollar, de har ett blekgrönt skal och ett djupt ceriserosa kött. Daikonrättikor däremot, är vita, liknar morötter till formen och blir runt 30 cm långa i full mognad.


Härhemma odlar vi rättikor och rädisor i  hinkar utan botten. Orsaken är att båda sorterna behöver ett rejält sådjup för att kunna bilda långa rötter. De behöver också få näringsrik, välgödslad jord med kompost för att må bra. Men, rättikor och rädisor är inte bara älskade av människan, utan även av kålfjärilar, sniglar och andra glupska varelser, så man gör klokt i att skydda dem med  fiberduk. Det är också viktigt att  vattna ordentligt, för annars blir resultatet beska och träiga rötter.

rattika_1jpg

Daikonrättikor och jätterädisor  är annars inte kinkiga. De kräver inte full sol, de växer villigt, de är inte speciellt frostkänsliga och är man snäll mot dem så får man härliga, krispiga vitaminbomber att kalasa på hela hösten lång, för de har en lång hållbarhet i kylen, av beprövad erfarenhet. Jag råkade själv glömma en påse i  kylen i någon månad förra hösten utan att kvaliteten försämrades.


När är det dags att skörda rättikor? Egentligen från det att blasten titar upp, men då får man nog inga rötter. Men, när de är så stora som på bilden nedan kan man ta  hela plantan eller bara blasten, beroende på om man vill gallra ur eller inte. Blasten är alltså ätlig och delikat. Skörda efter hand, så det blir upp till tio cm mellan plantorna. När rötterna är färdiga så är basen vid bladfästet runt 3-5 cm i diameter. 

rattika_2jpg


Hur använder man rättikor i matlagning? Man kan äta rättika rå eller kokt. Grovt riven rättika är gott i sallad och man behöver inga mängder för att ge en pikant ton. Jag brukar ofta servera tunt skivad rättika som tilltugg, gärna blanda vita skivor av daikon med rosa skivor av jätterädisa, med bara lite flingsalt över. Det går bra att koka rötterna och att använda dem i wok, men jag är så förtjust i dem som de är, så det har aldrig blivit några över. I år hoppas jag också på att kunna få egna rötter till en kimchi så småningom, men det återstår att se.


Som vanligt så räcker det inte med att man är en god för att hamna här, man måste även vara nyttig . Därmed presenteras nu ett axplock av fina egenskaper. Enligt mathemsidan foodfacts så innehåller rättikor och rädisor  kalcium, vilket är bra för din benstomme. Dessutom  innehåller de  C-vitamin (100 gram av rötterna ger 25% av dagsbehovet) och den högsta halten finns i blasten, så det är ett motiv att så generöst med frön, skörda successivt och att inte bara koncentrera sig på rötterna. Till sist, de här rötterna sägs innehålla komponenter som kan motverka en del cancerformer. De har dessutom ett högt fiberinnehåll, vilket gör dem mättande, något som kan hjälpa till att hålla kroppen i form.


Slutligen en liten varning, har man problem med gallan och gallstenar, då skall du undvika eller vara mycket försiktig med att äta rädisor och rättikor.