Populär och älskad snygging
I våras köpte jag frön till svartkål, Nero di Toscana, mest för de snygga plantornas skull. Jag hade en idé om att de skulle stå och pryda sin plats i landet likt små palmer. Det här med att gå på utseende kan ju diskuteras och det visade sig att här var det kanske var fel kompass att gå efter.
När den krassa verkligheten traskade in, så var de här skönheterna älskade av många, såsom kållarver och sniglar. Läxan är att om man inte skyddar sina plantor ordentligt med nät eller fiberduk, blir de strax uppätna av dina konkurrenter. Men, även om det blev si och så med skönhetsupplevelsen, så är detta ändå en väldigt god och nyttig grönsak. Den ger rik skörd och den är allsidig i matlagning. Så, utöver täckning, erbjud en ljus växtplats, vatten, näringsrik jord och du bör få en stor skörd av bara några få plantor.
Idag är det 9 september och jag har sått tre omgångar svartkål, varav den sista, den på bilden nedan, för knappt en månad sedan. De sistnämnda har precis planterats om och står nu i krukor som är ca 7 cm i diameter, men jag räknar med att omplantera ännu en gång till, antagligen i stora murarbaljor, som sedan skall får bosätta sig i växthuset när det blir kallare. Flytt kommer ske när gurkor, chili och tomater ger upp, vilket jag antar blir om ett par veckor.
När skördar man svartkål? Svaret är: så fort det bildas riktiga blad utöver hjärtbladen. Vänta alltså inte med att skörda till en viss tidpunkt, utan börja skörda från det att bladen är ca 5 cm långa. Ta kontinuerligt av de nedersta bladen intill stammen, allteftersom plantan fortsätter att växa och producera nya blad. Ju mer du plockar, desto större skörd får du, eftersom det stimulerar tillväxt. Om du ännu inte sått svartkål, så prova att göra det nu, för den här tuffingen klarar en del frost och du kan få en fin skörd senare på hösten, om det vill sig väl.
Enligt sidan medicalnewstoday.com aspirerar den här typen av kål till en topp-placering på listan av världens mest hälsosamma födoämnen. Den är nyttigare än exempelvis spenat, kanske av den anledningen att innehållet av oxalsyra är lägre. Om du äter svart- eller grönkål så får du i dig näringsämnen som stärker benstommen, hud och hår. En annan effekt är bättre matsmältning samt minskad risk för hjärt- och kärlsjukdomar. Andra möjliga effekter är minskad cancerrisk och balansering av blodsockernivåer hos diabetiker. Dessutom ser de ut att bidra till att sänkning av högt blodtryck och till utvecklandet av astma. Man måste medge att detta är en imponerande meritlista för en blygsam grönsak. Det har dock förekommit misstankar om bieffekter. I januari 2014 publicerades en artikel i New York Times, där man avslöjade misstankar om ett samband mellan konsumtion av kål och sköldkörtelproblem. Enligt den amerikanska läkaren Angela M. Leung så kan man äta svart-eller grönkål i måttliga mängder även om man har sköldkörtelproblem och det skall inte ha någon skadlig inverkan, vare sig kålen är rå eller kokt. Men, det man tydligen skall se upp med är konsumtion av råsaft, som ju blivit populärt, eftersom mängderna och koncentrationerna då blir så mycket större. Läs gärna mera här
Hur tillagar man svartkål? Riktigt unga blad kan man bara skölja och äta som de är, man behöver alltså inte rensa bort stjälken eller bladnerven. På lite större blad blir nerven ganska fibrig, så då skär man bort den, som på bilden nedan. Jag brukar förövrigt ofta hacka de överblivna bladnerverna, om de är fräscha, och låta dem koka med, exempelvis bland pasta.
Frys
Förväll bladen i lätt saltat kokande vatten och det räcker med en minut. Krama ur vätskan, låt svalna, packa ner i platta portionspaket, så går det fort att tina upp när du vill åt dina läckerheter.
Fler recept: