Eget smultronställe smäller högst

Det här är riktiga vitaminbomber och det är ju trevligt att något som är gott för en gångs skull är väldigt bra för hälsan. Med andra ord är det bra läge att bara frossa, förutsatt, förstås, att du inte är allergisk.

För om någonting är superfood så är det jordgubbar och smultron. De innehåller en hel rad nyttigheter och några axplock av dessa är fibrer som håller magen igång, höga halter av vitaminerna  C och A. I en snabb jämförelse är C-vitaminhalten dessutom högre än hos apelsin. Bären har dessutom anti-inflammatoriska egenskaper och kan exempelvis sänka kolesterolhalter i blodet.

Att odla egna jordgubbar och smultron är att rekommendera för smakupplevelsen, för det är få saker som slår hemodlade bär, förutom vilda smultron. Men, det går att komma den smaken mycket nära och det beror på sortval. Hemma odlar vi jordgubben Polka, vars smak är väldigt smultronlik. Vi har också  smultronen Victoria och Mignonette som vi själva drivit upp från frö, kan tilläggas att det är väldigt enkelt. De här sorterna levererar långt in i augusti, ibland till och med in i september. Jag  flyttar också ofta plantorna och använder dem som kantväxter eller sätter en smultronplanta där det är tomt och de finner sig i den omilda behandlingen utan större protester. Dock stannar de sällan där man planterade dem utan sprider sig därifrån lite hit och lite dit, men det kan man ju leva med, med tanke på vad man får tillbaka.

Jordgubbar är inte riktigt lika lättflirtade utan kräver lite mera omsorg. Vi har ett litet jordgubbsland i en pallkrage, där jorden är täckt med en fukthållande duk och det är hål för plantorna. Så länge det finns bär är pallkragen täckt med en fiberduk för att behålla fukten och för att få ha bären i fred för fåglar. Men, smaken av egna, solmogna gubbar gör det ändå värt besväret!

Till sist tycker jag att det absolut bästa receptet för hur man äter bären är att man plockar dem direkt, helst från plantan och rakt in i munnen. 

Faten i inlägget kommer från keramikern Carin Nordlings produktion och den blå koppen kommer från keramikern Lena Fredholm.